Åh Jisses! Känns som om jag bara lägger upp kulturella inlägg nu för tiden, men det är väl antagligen bara då jag vill vill nå ut till andra för att tipsa och göra folk medvetna om mitt intresse.
I alla fall, så läste jag precis ut en helt otrolig bok, och enda sedan jag läste ut sista sidan och smällde igen den så känns det som om jag ska bryta ihop hela tiden... typ.
Det var väldigt längesedan jag läste något annat än en dystopi, eftersom dessa koncept oftast är så intressanta. 
MEN så hörde jag talas om "Jellicoe Road". Lät inte värst intressant först när jag läste på baksidan, MEN så läste jag recensioner och citat ur recensioner som bl.a löd såhär:

"Min bästa bok alla kategorier i år" - Johanna Lindbäck, BOKHORA

"Bästa valet; Jellicoe Road... helt, helt fantastisk" - NOBELPRISPROJEKTET

"När boken är slut vill man läsa om och om och om igen" - Lotta Olsson, DAGENS NYHETER

"Jag överdriver inte ens lite när jag påstår att det här är en av de bästa ungdomsromaner jag någonsin har läst." - Lisa Bjärbo, SVENSKA DAGBLADET

Sen tänkte jag även att jag HAR ju lite svårt för ungdomsböcker när det inte är dystopier, men så läste jag fler recensioner som talade om att huvudkaraktären är en ungdom, men att bokens innehåll bevisar att målgruppen ströcker sig längre och bredare än så. Bl.a:

"Melina Marchetta lyckas, och man kan bara beklaga dem som väjer för genrebeteckningen unga vuxna. Detta är en bok för människor, bara." - Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Så nu hade jag ju ingen anledning till att INTE läsa den. Jag blev faktiskt väldigt förväntansfull samtidigt som jag tänkte att jag fick absolut inte låta dessa recensioner och citat påvärka min upplevelse av boken, så jag jag slängde mig faktiskt in i den med lite skepsism samtidigt som jag inte kunde undvika att vara förväntansfull.
Oh boy, blev jag förvirrad! Jag fattade knappt någonting under de drygt första 50 sidorna, men sen föll saker och ting på plats och jag njöt av varenda sida!

  

BOKINFO

"Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?" - BOKUS

Detta är en historia om svek, vänskap och kärlek samt ett band mellan två generationer. Jag citerar Bokus: "Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum" - för det är precis vad det är.
Författaren Melina Marchetta har inte bara byggt ihop två parallela historier med perfektion, utan hon har även skildrat en vacker, mystisk och stundtals spännande identitetsberättelse. (Ja, när jag skriver ner dessa ord blir jag rörd med en gång.)
Förutom detta har hon lyckats få liv i karaktärerna. Under tiden jag läste blev dessa karaktärer mina bästa vänner och PANG BOOM fick jag världens dundercrush på Jonah Griggs - med den mest intressanta personlighet jag någonsin läst om. Även Taylor (huvudkaraktären) är fascinerande på många sätt, och eftersom man läer ur hennes perspektiv resulterar det i att hon under bokens gång blir en del av en själv - nästan lite svårt att skaka av sig efteråt.

När jag läst klart sista sidan med våta kinder och en klump i halsen så slog jag igen boken och upptäckte mig själv med att ligga och böla i säkert en timma. Inte bara för att jag saknade karaktärerna och ville veta mer och mer och aldrig släppa boken, så var den så vacker så jag blev rörd... PÅ SAMMA GÅNG! Det slog mig att jag aldrig själv kommer att kunna överträffa detta och jag kommer aldrig att läsa något liknande igen.
Det kan på riktigt verka som att jag överdriver, men det gör jag inte. Nu kan jag inte utlova att ni skulle uppleva samma magi som jag gjorde genom att läsa den (alla är ju olika), men ge den en chans! ... trots att boken är ganska trög till en början.

Hej och hå! Jag som är lite av en dystopislukare tänkte lägga upp lite boktips med skönlitterära dystopier för de som uppskattar denna typ genre. För de som inte vet vad en dystopi är, så hänvisar jag till denna länk:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dystopi

Dystopier för unga vuxna är de jag kommer lägga upp denna omgång. Dessa kallas även crossovers - vilket helt enkelt betyder att böckerna är riktade till ungdomar eller unga vuxna men kan lika väl läsas av vuxna. 
Jag håller dock tyvärr inte med om det angående vissa av nedanstående titlar, men jag kommer nämna vilka under vardera ubrik.

Matchad

Matchad av Ally Condie handlar om ett högteknologiskt framtidssamhälle där samfundet styr allt. De bestämmer var du ska jobba, vem du ska gifta dig med och när du ska dö. Detta gör att samhället uppnår "största möjliga perfektion" och invånarna slipper den tunga bördan av valmöjligheter.
Huvudkaraktären Cassie som alltid förespråkat samfundets intentioner är 16 år gammal och har sett fram emot den årliga matchningscermonin i hela sett liv. Matchingscermonin går ut på att alla 16 år fyllda i samhället ska matchas ihop med den person de en dag kommer gifta sig med, med hjälp av utvärderingar från samfundet. Man bestämmer altså inte själv vem man ska älska utan det bestäms på förhand.
När Cassie får reda på att hennes match är hennes bästa vän Xander blir hon överlycklig, men under ett ögonblick flashar en annan ung mans ansikte förbi på skärmen där hennes idealpartner ska vara placerad. För första gången börjar Cassie tvivla på samfundet. 

Detta är altså ett triangeldrama där romantiken egentligen är mer av en central faktor än det dystopiska konceptet.
Boken är väl uttänkt och jag gillar den fundamentala idèn, men tyvärr är den bitvis ganska långtråkig och karaktärerna är tomma och relativt trista dem med. Jag kastade mig in i boken med en positiv inställning och längtan (jag hade väntat på boken i 2 veckor) men succesivt blev jag bara allt mer bitter. "När kommer spänningen? Det kommer nog snart..." var mina inre tankar i stort sätt hela boken. 
Cassie är en typisk Bella från Twilight (avskyr att jämföra med en av nutidens mest underhaltiga litteraturer, men detta är befogat.) Hon lever ju, men jag upfattar henne som helt stendöd inuti. Hon bara är och bara gör och bara tänker, och existerar endast för att föra berättelsen framåt, men mycket mer än så är det inte.
Jag hade åtminståne hoppats på att Ky Markham - som är Cassies "andra match" - den felbedömda matchen - skulle vara en intressant karaktär, men NEJ, han hade tyvärr lika mycket persnlighet som en byrålåda. Han ska väl framstå som den typiskt perfekta, åtråvärda unga mannen med intressant bakgrund och mystik, men där blev det tyvärr magplask enligt mig.
Den enda karaktären som fängslade mig något var väl Cassies bästa vän och äkta match Xander som är både inteligent, avslappnad, varm och (tack och lov) visar på att han faktiskt kan utge reaktioner och inte är helt död inombords likt de ovanstående.

Jag avslutar med plussidorna och det är som sagt grundkonceptet, den uttänkta handlingen och inte minst det vackra språket och återkommande beskrivningarna av miljön. Detta är inte en dålig bok, missförstå mig inte. Den är mycket väl intressant, men för mig krävs det mer än så.
Måste dock tillägga att omslaget är helt magnifikt och vackert, samt att det symboliserar Cassies situation på ett konstnärligt vis. Applåder för det!

3/5 får den av mig

Hungerspelen - trilogin

Eftersom att böckerna numera filmatiseras så kommer jag endast att lägga in första boken här i beskrivningen för att slippa spoliers.

Panem har 12 distrikt kring huvudstaden och i dessa distrikt lottas det var år ut en flicka och en pojke mellan 13.18 år att delta i Hungerspelen.

I hungerspelen får de 24 deltagarna tävla mot varandra i direktsänding under flera veckors tid och vinnaren får ett liv i lyx. Det finns dock en nackdel; bara en överlever.
Katniss Everdeen försöker ständigt skydda sin lillasyster Prim från världens hemskheter och huvudstadens maktstrukturer. När Prim lottas ut till att delta i det 74:e hungerspelet har Katniss bara ett val: att ta hennes plats.

Nu var det några år sedan jag läste hunger spelen-trilogin, men dessa är fortfarande bland det bästa jag läst. Jag antar att denna fenomenala berättelse knappast kan ha undgått er. Inte nog med att den i grund och botten har ett otroligt koncept så har författaren också lyckats skapa otroligt intressanta och unika karaktärer.
För mig är karaktärer A och O för att jag ska lyckas bli fängslad.
Huvudkaraktären Katniss är allt annat än vad en huvudkaraktär i en crossover-brok brukar vara. Det bästa av allt är att hon inte är perfekt. Man skymtar drag av egoism och brutalitet som resultat av hennes frustration och sårade inre, och jag gillar det. Jag gillar att hon är mänsklig!
För att inte tala om Peeta, Haymich, Cinna, Finnick, Johanna.... så många älskvärda, VÄL uttänkta karaktärer som aldrig kommer att kunna skildras på samma sätt på en filmduk som den gör genom dessa böcker.

Hungerspelen innehåller så väl spänning, epik och tyngd som den erhåller värme och ljusglimtar och jag bugar och bockar för den fantastiska Susan Collins som är författare till dessa böcker. Speciellt som hon har lyckats skapa en genusfri ton i boken vilket jag uppsakttar enormt.
Det negativa med boken är väl att tredje boken är något för mörk och lite trög att ta sig igenom till en början, samt vissa klyshor och förutsägbara moment, men trots dessa lyckas författaren twista till det på nytt, och jag blir (som det amerikanska uttrycket säger) blown away.

Läsvärd! (och sevärd)

4,5/5

Divergent

Divergent handlar utspelar sig i ett framtida Chicago där människorna är uppdelade i 5 falanger: De ärliga, de lärda, de fridfulla, de osjälviska och de tappra. Varje år får de som fyllt 16 år välja den falang de vill tillhöra. Klarar de inte av intigreringen för falangen så är de tvugna att leva resten av sina liv som falanglösa. Att vara falanglös i detta fall innebär att man får leva som samhällets bottenskrap och jobba med den smutsgöra ingen annan vill ta del av.
Beatrice tillhör de osjälviska men enligt testet som ska tala om vilken falang hon skall tillhöra, får hon reda på att hon är Divergent. Divergenta sägs hota systemet eftersom dessa inte tillhör endast en falang utan tyder på en personlighet som tillhör flera falanger. 

Därför väljer Beatrice att dölja sin farliga hemlighet och väljer "De tappra" som sin nya falang. Efter valet följer ständiga risker och en hård integrering där hon utvecklar starka känslor för sin tränare Four.

Jag hörde om den här boken då jag sökte tips på böcker liknnde hungerspelen på ett forum. Ska jag vara ärlig tyckte jag att grundidèn var oerhört löjlig. "Detta hade jag kunnat komma på som 12-åring", var ungefär min tanke. 

Dock blev jag förvånad då författaren lyckas skildra en historia om kärlek, svek, risker och chanser och inte minst... den ondska som existerar inom var individ.

Det var en upplevelse, det måste jag säga, och det mest intressanta var relationen mellan Tris och Four. Bara den var tillräckligt spännande för att jag skulle vända blad i timmar.

Angående karaktärerna... hon har skapat fascinerande karaktärer (inte minst Four) men tyvärr tyckte jag inte om huvudkaraktären. Det märks att författaren har blivit inspirerad av hungerspelen, och försöker därav skapa en lika intressant, tuff och enastående karaktär som Katniss. Magplask! Jag (och jag tror fler andra läsare) genomskådar detta gång på gång, vilket resulterar i att jag inte alls ser upp till huvudkaraktären. Hon är inget speciellt enligt mig, och den äkta medkänsla och beundran jag känner för Katniss, existerar inte för Tris.

Bra språk, tillräcckligt mycket spänning för att vilja ha mer OCH uttänkta dialoger. Dessutom gillar jag böcker som innehåller hierkier. Jag tycker fenomenet är intressant rent psykologiskt. Dock kan man inte undgå att den har slående likheter med hungerspelen, och därav kan man inte ignorera tankarna; "Susanne Collins gör det bättre". Ingen toppenbok men man kanske uppskattar de något mer om man är lite yngre än vad jag själv är.

Svag 4/5

I vår kommer även en filmversion av "Divergent". Kate Winslet medverkar i denna, och trailern ser ni här:

Oönskad

Oönskad utspelar sig i en snar framtid. Människan har funnit ett medel som gör att människan kan leva för evigt. väljer man att ta läkemedlet måste man skriva på en förkunnelse (ett typ av kontrakt) att aldrig skaffa barn, eftersom samhället inte vill överbefolkas.

Trots detta går vissa emot lagen och skaffar barn ändå. Dessa barn kallas "oönskade". De oönskade barn som hittas skickas till en anstalt där de får lära sig sin plats i samhället. De får arbeta som slavar för att ge tillbaka för den börda de är för samhället.

Anna har genom hela sitt liv blivit hjärntvättad att tro att hon är en av de mest värdelösa individerna på jorden, tills den dag hon möter en ny pojke som anländer till anstalten. Peter försöker förklara för Anna att det är samhället det är fel på, och inte de barn som tvingas leva sina liv som oönskade. 

Anna är osäker på om hon ska fortsätta leva sitt liv som en tillgång för de önskade, eller följa Peter som målar upp ett annat alternativ.

Okej, en berättelse med väldigt tydlig moralkaka. Man behöver inte ens tolka moralkakan själv, för den förklarar Peter för oss om och om igen; Man ska inte trycka ner de oskylda barnet, utan för att förhindra överbefolking bör man göra sig av med de läkemedel som gör att de kan leva för evigt, helt enkelt.
Okej, kort och gott: Kommer ni ihåg introt till Alfons Åberg? Denna bok påminner lite om den. Lågmäld, mjuk, lugn och lite gullig. Det är just så denna bok ter sig. Den är lite gullig och erhåller inget episkt direkt. Det gör den inte sämre, men det gör den lit trist och dessutom anser jag att man inte lär känna karaktärerna tillräcklig bra.

Åter igen så är den fundamentala idèn lysande, men jag personligen hade önskat lite mer djup i boken.

2,5/5 får den av mig. Den är inte dålig, men ingenting för mig. Inget direkt fascinerande och stundtals väldigt långtråkig.