Ooops! Har glömt att kolla kommentarerna på bloggen, så om ni som har kommenterat ett inlägg och inte har fått svar så beror det på att jag glömmer kolla.

Men nu är det slut på det! Dags att hålla lite koll...

Jag är allmänt helt slut. Så fruktansvärt trött hela tiden och orkar nada. Funderar på om jag har pollenallergi för det rinner utav bara H-vete i både ögon och näsa. Dessutom känns det som ett smärre förhinder när jag försöker andas. Väldigt jobbigt, men nog med självömkan!

Idag ska det firas valborg. Lite grill med vänner i mammas trädgård och något glas vin på det kanske :) Avslutas på krogen antar jag. Vet inte om vi ska gå och kolla på elden men det får vi se.

Trevligt Valborg! 

Jag är typ en halv dag försenad men för exakt 101 år sedan sjönk Titanic till botten.

Och då kan jag tillägga att trots att A Beautiful mind, The Prestige, Kill Bill-filmerna, Winter's Bone osv. är mina absoluta favoritfilmer + ett antal till, men filmen Titanic (från 1996, inget annat crap) kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta trots alla hollywoodklyshor. Tänkt att det har gått 16 år och filmen ser fortfarande ut som om den vore gjord idag (nästan). 

Så här laddar jag upp en trailer jag gjorde för exakt ett år sedan. Dålig början och dåligt slut på trailern, jag veeeet!. Kan tyckas att jag visar lite för mycket footage också men den officiella trailern visar ännu mer ;)

Eeeeeenjoy! Ikväll ska jag titta på den här filmen, även om jag säkert har gjort det över 100 gånger nu ;)

Tittade på filmen "The Impossible" häromdagen. Kan inte neka till att den var otroligt rörande, sorglig och allmänt grymt bra! Filmen utspelar sig under tsunamin (2004) i Östra Asien. 

Men är det inte lite typiskt att de bara skildrar turisternas och västvärldens lidande genom nästan hela filmatiseringen? Katastrofen skedde i Thailand, men publiken bevittnar knappt en enda Thailändsk människas lidande utan istället är filmen inspirerad av de mediala aspekterna: turisternas lidande.

Missförstå mig inte, det är fruktansvärt vem som än går igenom detta, och jag försöker inte jämföra lidande och smärta här. 543 Svenskar miste sina liv i Tsunamin men varför ska vi räkna svenskar? Räkna människor...

Ca 225.000 människor miste sina liv, och tänk de människor som faktiskt var bosatta på dessa platser. De har inte ens ett hem att återvända till, men som nämnts i tidagre inslag under katastrofen var de ändå villiga att skänka allt till de turister som vistades på de drabbade platserna. Osjälviskt om något, eller hur?

Nu var ju just denna film baserad på en familjs historia och där väntar jag mig ju inte annat än att familjen blir den centrala faktorn i dramat, men man märker på omgivningen i filmen och på andra visentliga beståndsdelar, vad de har valt att fokusera på förutom familjens historia.

Nu är tsunamin bara ett exempel. Men media lägger ofta ner energi på något så pass mycket att andra problem totalt sopas under mattan. Under 9/11 skedde samtidigt en U-båtsolycka i Indien där flera 1000 människor dog. Ändå tog Twin Towers upp hela förstasidorna med sin feta rubriker och nere i hörnet, med en miniminitext på någon cm kunde vi läsa om den stora U-båtsolyckan.

Det är ju en självklarhet att media väljer att ta upp det som intresserar folk mest, men kanske är dt dags för oss att börja intressera oss för annat än den riktning media försöker styra oss in i. På med filtret!

Har haft en kanonhelg!

I Fredags tog jag det superlugnt. Pluggade och avslutade med "spa-aktigt" hemma med soft musik, fotbad och D-vitamin-varor för att höja intaget. Hade funderingar på att gå ut men skippade det, kändes onödigt eftersom jag ändå skulle ut på Lördagen.

Sen vart det Lördag och då blev det ännu mer plugg. Jag kirrade flera uppgifter och satte igång lite med att plugga till nästa prov! 
Till kvällen kom min fiiiiina Fia <3 Vi lagade mat enligt mitt egna recept och drack lite vin, lyssnade på gammal 90-talssmörmusik àla Westlife och andra nostalgiska härligheter.

Sen var det utgång som var superlyckad och jag sov som en stock under natten vill jag lova ;)

Okej! Nu ska jag tipsa er om Almas krämiga pastarätt!

Räcker till ca 4 portioner

2 kycklingfilèer

1 paprika

2 vitlöksklyftor

2 burkar chili-och-paprika-creme-fraishe

En halv burk fetaost

en fjärdedels burk strimlade, soltorkade tomater

valnötter, mängd efter smak

Gör såhär:

Skär kycklingfilèerna i lagom stora bitar samt finhacka paprikan. Stek med salt, peppar, paprikakrydda, chilikrydda, cayenpeppar och pressad vitlök.

Mosa under tiden fetaosten och rör ihop med creme fraishen. Häll sedan ner smeten med kycklingen och paprikan. Häll till sist ner soltorkade tomaterna samt valnötterna. Blanda ihop och låt stå och puttra på svag värme i några minuter.

Servera med pasta, och jävlar va dina smaklökar kommer dansa!!

I alla fall, på söndagen gick jag och mamma och käkade på kina. Efter det gick vi och handlade och sedan kom Tomas och då åt vi riskakor med ost och tittade på film. 

På Måndagen firade vi mammas kommande födelsedag med middag med massa folk och sedan bar det av till Rasmus med Ida, Tomas och Rasmus för att baka tårta och spela spel.

Ja, och idag har vi firat mamma med tårta på morgonen, lekt lekar och nu till sist har jag slagit mig till ro och haft Gossip Girl-maraton.

Godnatt kära folket!