Har börjat uppdratera mig varje dag nu för tiden har jag märkt. Det känns lixom lite gött att avsluta dagen med ett blogginlägg... blir ju lite som en dagbok.

Anyways... efter frullen och duschen idag så tog jag en promenad med Louise. Görmysigt! Vi har inte snackat på länge så det kändes jättebra :) Här är lite pics på det. (och jag vet: på bloggplatsen blir bilderna GIGANTISKA av nån anledning)

Sen när jag kom hem så fick jag joooooordens huvudvärk. Värk i huvudet, vänster öga, vänster tandrad och heela käken. Pulserande, spännande smärta som vägrar ge med sig ens efter huvudvärkstabletter. Har typ inte vart med om nåt liknande..

Skulle egentligen vart på middag hos mammsen men jag låg bara och kved så hon var superdupersnäll och kom hit med maten. Vi tittade på på Livet är en shlager och åt kyckling med potatisgratäng. Har inte ätit riktig mat på länge eftersom jag är lusfattig så det var såååå jävla gott!!

Hade tänkt att göra klart min historiainlämning idag men jag. kan. inte. Det gör aldeles för ont för att jag ska orka göra någonting så jag avslutar kvällen med att titta på Unknown som tydligen ska gå på TV nu. H-A-T-A-R när det blir så här. Nu för tiden så planerar jag upp mina dagar veckan innan så att jag ska hinna med alla must do's. Man måste ju det när man har lite distanskurser. Men så kommer det nåt i vägen som förstör ALLT, och sen blir hela veckan i obalans. Får jag inte struktur går ju allt åt H-vete. Det har jag vart med om så många gånger förut :( Aja, nu börjar filmen. Så hejsvejs!

Vaknade vid 9 idag och var inte så tip top. Hur jag än vrider och vänder på det så verkar jag inte lyckas somna förän runt tre på morgonen. Så är det när man är en grubblare...

Var på promenix i solskenet med Rutan och Juddan. Elivs och Z var såklart med också. Vi begav oss till den s.k "lejonklippan" - en klippa på vägen mot köpingsvik. Lyckades tyvärr inte fånga bilden på när Rutan gjorde en Rafiki och lyfte upp elvis mot himlen.

Fick en bild på bönorna och Elvispen i alla fall...

Idag har jag faktiskt skippat plugget helt! jätteskönt! Tog ett träningspass när jag kom hem. Huh? Wiiieerrdooo? Nej, jag har faktiskt ett walkingband här hemma... som är lite halvtrasigt och livsfarligt dock- Anyways, efter det diskade jag och dammsugade.   Vet ni vad jag gjorde sen? JO, jag tittade på ett avsnitt "Skilda världar"... minns ni den gamla svenska såpopera-succèn?
Jag följde skila världar när jag var runt 7-8 år gammal och fick en sån H-vetes nostalgikick nu när jag tittade. Köpte första boxen för typ 2 år sedan och tittade lite, men nu bestämde jag mig för att hoppa in direkt på volym 11, typ då jag började följa när jag var liten. Det är verkligen SJUKT DÅLIGT! Haha, det finns inte en enda värdig skådis och manuset... ja, ni kan ju tänka er. "Du är min bror", "Jag är din kusin", "hon är din farbrors syster" etc. ... när fantasin tar slut så sticker man in lite familjerelationer här och där.

Jag och Rutan kollade klart första säsongen av Prison Break häromdagen (som jag redan sett innan dock) och snart ska vi börja följa Game of thrones (som hon redan sett innan).... detta gör vi altså på kvällarna EFTER alla "must do's" ;)

However... efter Skilda världar så tog jag mig faktiskt en lagom kort PW på typ 35 min. Har känt mig rastlös idag... och har huvudvärk. Tydligen ska ju frisk luft hjälpa.

Nu ska jag krypa ner i sängen och fortsätta läsa "mig äger ingen". Nattie nattie!

Är det hockey? Really? 
Det är typ "Dawn of the dead" i hela hela "stan" (hålan) och hela hyreshuset jublar. Yesbox, nu är det hockey som gäller... lite halvt för min del dock.
Har vart på långpromenad med Rutan och elvispen och nu sitter jag och pluggar och låter hockeymatchen vara med i bakgrunden. 2-1 till Sverige än så länge, yay!

Väntar fortfarande spänt på mitt csn och sitter och skriver ner vad jag ska köpa för lyx när jag väl får dem (efter att jag har räknat ut räkningar, pengar, mat, cigaretter etc.). Tänkte ha pyjamasparty för att fira! Wohooo!

Fram tills dess så lever jag på gröt och ägg. Fatta vad smaklökarna kommer dansa när jag är tillbaka till blåbär och lax! Inte i kombination dock ;)

Nu väntar sista delen i min Austen-uppgift. Har nu skrivit 11 sidor... *pheeww*.

Ciao!

Blev halvfrisk för ungefär tre dagar sedan. Har altså ingen feber längre men får lite vag feber om kvällarna. Började lite smått med att gå ut och gå långpromenader i skogen nu i veckan... men på riktigt så skriker både kroppen och lungorna i protest. Det slutar med att jag hostar och spottar och vaggar fram som en dödssjuk gamling på stigen...
Well, well... 

Fick en görhuge uppgift om Jane Austen att göra. Är inne på dag tre och är fortfarande inte klar med den. Skitkul dock. Det där med film och litteratur är ju lite min "cup of tea" så att säga ;) Så frågan är om jag ska ut och plåga mig själv lite till eller sitta inne och bara göra klart uppgiften. TROR jag jobbar bättre om jag får lite frisk luft emellan men jag kan inte låta bli att känna mig stressad över att tiden kanske inte räcker till. Baaah, dagens I-landsproblem, jag veeeeet. 

Och för de som är intresserade av detta ytterst spännande faktum, så tänkte jag faktiskt nämna att idag... DOOM, DOOM, DOOM.... ska jag.... DOOM, DOOM, DOOM... visa min sanna håridentitèt. Var det inte så intressant kanske?
Nej, men allvarligt talat tänkte jag försöka vänja mig av vid platttänger och löshår. Har sagt detta förut och kommer säkert ändra mig redan imorgon, men det gör så fruktansvärt ont att se hur mitt hår förstörs varje dag bara för att jag känner mig så otroligt naken utan rakt, långt hår. Varför blev jag förbannad med detta lockiga rufs när jag vill, vill, vill ha långt, tjockt, rakt hår? Damn...

Lägger upp en bild som en liten miniatyr. Lika bra att vänja sig, right? ( :'( )

Inne på dag fyra och har fortfarande feber. Tänkte att det kanske skulle ge med sig vid det här laget, men ICKE! Jag är nog inte ensam om att få sån där vidrig ångest när man är sjuk. Man ligger ju bara inne och tar lixom inte tag i nånting. Det är som om livet står på paus. Sen när man är frisk igen tar det några dagar innan den där ångesten släpper totalt... ush.

Idag var Ebba här i alla fall. Hon var och handlade åt mig eftersom jag inte kan ta mig utanför dörren, haha! Sen tittade vi lite på film :)
Appropå film så såg jag "Frozen" för första gången igår. jag har vart jätteskeptisk emot den tidigare. Jag gillar inte riktig när disney gör datoranimerade filmer. Tycker de borde lägga ner mer energi på att jag göra en fantastiskt vacker TECKNAD film, precis som i gamla tider. Saknar the golden age :/

But boy, was I suprised! Den var faktiskt helt fantastisk! Fick en lite härlig, konstigt, lustig, obeskrivlig känsla av den.
Dessutom föll jag pladask för låten "Let it go" som dessutom har blivit oscarsnominerad i år. 
Så här är kommer en YT-video av en cover en afro-inspirerad barnkör har gjort. Videon är lite sådär, men blunda och lyssna! DETTA ÄR AWESOMESAUCE! Håll tummarna för att den här låten vinner oscar nu!

Sjuk igen!
Det var väl en två veckor sedan (?) jag hade feber sist, och ca en månad innan dess. Så nu sitter jag här med feber och en näve verktabletter och hoppas på bättre tider. Pratade med Rutan igår om hur jag inte kan förstå varför jag blir sjuk så ofta. Men så slog det mig att jag går långpromenader dagligen i en tunn vårjacka i detta vinterväder. Jag vet inte, men det kan ju vara en bidragande faktor kanske?
Hursomhelst så har jag inte heller fått mitt csn ännu. Det tar två veckor, sen hör dem av sig och säger att de behöver fler uppgifter, två veckor igen och sedan har något annat gått snett etc. ... nu har det gått nästan två månader och jag är utan pengar. Detta betyder obetalda räkningar och en hyresvärd som säkert gladeligen skickar mig till inkasso. Bite me! Så nu när jag trodde jag skulle få ett glatt beslut så får jag reda på att jag måste skicka in fler uppgifter och vänta ytterligare 2-4 veckor. Så jag bröt ihop som ett litet barn och fick katastroftänk över hur jag blir utskickad ur min lägenhet med huvudet före. 
Havregrynsgröt är gott men jag saknar att åtminstone ha balsam hemma. 
Pappa kom till räddning sålänge dock, så nu kan jag i alla fall betala mina räkningar! Lättnad!
Mamma kom också förbi med isglass, middag och verktabletter till mig igår medan jag låg och kved i feberplågor. Inte nog med det så såg hon till att diska och städa åt mig. Så himla snälla föräldrar ju :')

Nu ska jag seriöst göra klart min essä till skolan!
Ciao!

Ja, här har det uppdraterats flitigt... NOT!
Så som jag uppdraterar skulle man kunna tänka sig att jag antingen inte har något intressant som händer i mitt liv och att jag bara tittar på film och läser böcker. 
Njaaa, så är det inte riktigt. Jag pluggar och ägnar mig åt två andra sysselsättningar (som jag säkert kommer nämna någon annan gång) mest dock... hinner inte umgås jättemycket med folk. Hälsar knappt på mamma ens. 
Har haft en äckligt jobbig höst. Det har lixom varit som att stå och trampa i lera, fruktansvärt svårt att ta sig fram.
Men det känns verkligen som att det blir bättre och bättre nu, tack och lov :)

Nu ska jag faktiskt ta och titta på film ändå, haha! Gravity står på schemat. Har bytt ut min kvällslässtund till att se en film innan jag somnar istället. Just nu håller jag på att bocka av min watchlist på imdb. Den består just nu mest av oscarsnominerade filmer 2014 ;)

Ciao!!

Åh Jisses! Känns som om jag bara lägger upp kulturella inlägg nu för tiden, men det är väl antagligen bara då jag vill vill nå ut till andra för att tipsa och göra folk medvetna om mitt intresse.
I alla fall, så läste jag precis ut en helt otrolig bok, och enda sedan jag läste ut sista sidan och smällde igen den så känns det som om jag ska bryta ihop hela tiden... typ.
Det var väldigt längesedan jag läste något annat än en dystopi, eftersom dessa koncept oftast är så intressanta. 
MEN så hörde jag talas om "Jellicoe Road". Lät inte värst intressant först när jag läste på baksidan, MEN så läste jag recensioner och citat ur recensioner som bl.a löd såhär:

"Min bästa bok alla kategorier i år" - Johanna Lindbäck, BOKHORA

"Bästa valet; Jellicoe Road... helt, helt fantastisk" - NOBELPRISPROJEKTET

"När boken är slut vill man läsa om och om och om igen" - Lotta Olsson, DAGENS NYHETER

"Jag överdriver inte ens lite när jag påstår att det här är en av de bästa ungdomsromaner jag någonsin har läst." - Lisa Bjärbo, SVENSKA DAGBLADET

Sen tänkte jag även att jag HAR ju lite svårt för ungdomsböcker när det inte är dystopier, men så läste jag fler recensioner som talade om att huvudkaraktären är en ungdom, men att bokens innehåll bevisar att målgruppen ströcker sig längre och bredare än så. Bl.a:

"Melina Marchetta lyckas, och man kan bara beklaga dem som väjer för genrebeteckningen unga vuxna. Detta är en bok för människor, bara." - Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Så nu hade jag ju ingen anledning till att INTE läsa den. Jag blev faktiskt väldigt förväntansfull samtidigt som jag tänkte att jag fick absolut inte låta dessa recensioner och citat påvärka min upplevelse av boken, så jag jag slängde mig faktiskt in i den med lite skepsism samtidigt som jag inte kunde undvika att vara förväntansfull.
Oh boy, blev jag förvirrad! Jag fattade knappt någonting under de drygt första 50 sidorna, men sen föll saker och ting på plats och jag njöt av varenda sida!

  

BOKINFO

"Som barn överges Taylor på 7-Eleven av sin mamma. Sex år senare börjar det förflutna komma ikapp henne då ännu en person i Taylors närhet försvinner, och en annan återvänder. Samtidigt pågår gängkriget på Jellicoe internatskola för fullt och ett manuskript visar sig innehålla nyckeln till Taylors förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden sammanflätade med Taylors?" - BOKUS

Detta är en historia om svek, vänskap och kärlek samt ett band mellan två generationer. Jag citerar Bokus: "Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum" - för det är precis vad det är.
Författaren Melina Marchetta har inte bara byggt ihop två parallela historier med perfektion, utan hon har även skildrat en vacker, mystisk och stundtals spännande identitetsberättelse. (Ja, när jag skriver ner dessa ord blir jag rörd med en gång.)
Förutom detta har hon lyckats få liv i karaktärerna. Under tiden jag läste blev dessa karaktärer mina bästa vänner och PANG BOOM fick jag världens dundercrush på Jonah Griggs - med den mest intressanta personlighet jag någonsin läst om. Även Taylor (huvudkaraktären) är fascinerande på många sätt, och eftersom man läer ur hennes perspektiv resulterar det i att hon under bokens gång blir en del av en själv - nästan lite svårt att skaka av sig efteråt.

När jag läst klart sista sidan med våta kinder och en klump i halsen så slog jag igen boken och upptäckte mig själv med att ligga och böla i säkert en timma. Inte bara för att jag saknade karaktärerna och ville veta mer och mer och aldrig släppa boken, så var den så vacker så jag blev rörd... PÅ SAMMA GÅNG! Det slog mig att jag aldrig själv kommer att kunna överträffa detta och jag kommer aldrig att läsa något liknande igen.
Det kan på riktigt verka som att jag överdriver, men det gör jag inte. Nu kan jag inte utlova att ni skulle uppleva samma magi som jag gjorde genom att läsa den (alla är ju olika), men ge den en chans! ... trots att boken är ganska trög till en början.