Tittade på filmen "The Impossible" häromdagen. Kan inte neka till att den var otroligt rörande, sorglig och allmänt grymt bra! Filmen utspelar sig under tsunamin (2004) i Östra Asien. 

Men är det inte lite typiskt att de bara skildrar turisternas och västvärldens lidande genom nästan hela filmatiseringen? Katastrofen skedde i Thailand, men publiken bevittnar knappt en enda Thailändsk människas lidande utan istället är filmen inspirerad av de mediala aspekterna: turisternas lidande.

Missförstå mig inte, det är fruktansvärt vem som än går igenom detta, och jag försöker inte jämföra lidande och smärta här. 543 Svenskar miste sina liv i Tsunamin men varför ska vi räkna svenskar? Räkna människor...

Ca 225.000 människor miste sina liv, och tänk de människor som faktiskt var bosatta på dessa platser. De har inte ens ett hem att återvända till, men som nämnts i tidagre inslag under katastrofen var de ändå villiga att skänka allt till de turister som vistades på de drabbade platserna. Osjälviskt om något, eller hur?

Nu var ju just denna film baserad på en familjs historia och där väntar jag mig ju inte annat än att familjen blir den centrala faktorn i dramat, men man märker på omgivningen i filmen och på andra visentliga beståndsdelar, vad de har valt att fokusera på förutom familjens historia.

Nu är tsunamin bara ett exempel. Men media lägger ofta ner energi på något så pass mycket att andra problem totalt sopas under mattan. Under 9/11 skedde samtidigt en U-båtsolycka i Indien där flera 1000 människor dog. Ändå tog Twin Towers upp hela förstasidorna med sin feta rubriker och nere i hörnet, med en miniminitext på någon cm kunde vi läsa om den stora U-båtsolyckan.

Det är ju en självklarhet att media väljer att ta upp det som intresserar folk mest, men kanske är dt dags för oss att börja intressera oss för annat än den riktning media försöker styra oss in i. På med filtret!

Har haft en kanonhelg!

I Fredags tog jag det superlugnt. Pluggade och avslutade med "spa-aktigt" hemma med soft musik, fotbad och D-vitamin-varor för att höja intaget. Hade funderingar på att gå ut men skippade det, kändes onödigt eftersom jag ändå skulle ut på Lördagen.

Sen vart det Lördag och då blev det ännu mer plugg. Jag kirrade flera uppgifter och satte igång lite med att plugga till nästa prov! 
Till kvällen kom min fiiiiina Fia <3 Vi lagade mat enligt mitt egna recept och drack lite vin, lyssnade på gammal 90-talssmörmusik àla Westlife och andra nostalgiska härligheter.

Sen var det utgång som var superlyckad och jag sov som en stock under natten vill jag lova ;)

Okej! Nu ska jag tipsa er om Almas krämiga pastarätt!

Räcker till ca 4 portioner

2 kycklingfilèer

1 paprika

2 vitlöksklyftor

2 burkar chili-och-paprika-creme-fraishe

En halv burk fetaost

en fjärdedels burk strimlade, soltorkade tomater

valnötter, mängd efter smak

Gör såhär:

Skär kycklingfilèerna i lagom stora bitar samt finhacka paprikan. Stek med salt, peppar, paprikakrydda, chilikrydda, cayenpeppar och pressad vitlök.

Mosa under tiden fetaosten och rör ihop med creme fraishen. Häll sedan ner smeten med kycklingen och paprikan. Häll till sist ner soltorkade tomaterna samt valnötterna. Blanda ihop och låt stå och puttra på svag värme i några minuter.

Servera med pasta, och jävlar va dina smaklökar kommer dansa!!

I alla fall, på söndagen gick jag och mamma och käkade på kina. Efter det gick vi och handlade och sedan kom Tomas och då åt vi riskakor med ost och tittade på film. 

På Måndagen firade vi mammas kommande födelsedag med middag med massa folk och sedan bar det av till Rasmus med Ida, Tomas och Rasmus för att baka tårta och spela spel.

Ja, och idag har vi firat mamma med tårta på morgonen, lekt lekar och nu till sist har jag slagit mig till ro och haft Gossip Girl-maraton.

Godnatt kära folket!

Min lägenhet är översvämmad!!.... med plugg.
Allt som har med studier att göra får mig att spy just nu. Har lagt upp ett schema med allt jag ska hinna med och det är nätt och jämnt att jag hinner även om jag jobbar varje dag. OCH DÅ hör min svenskalärare av sig. Det är två månader kvar och jag ska hinna med hela svenska B-kursen på den tiden PLUS de andra 4 paralella kurserna. 
Så jag gick hem och bröt ihop och tänkte att nu kommer jag gå in i väggen. Damn!!
Men så snackade jag med Rutan i telefonen och hon sa att jag borde ta en yxa och hugga sönder den förbannade väggen. Så det tänker jag göra!
Nu ÄNTLIGEN är jag klar med allt i psykologin. Fick dock inte högre än godkänt eftersom alla mina uppgifter var sena. :( Jaja, bättre än inget betyg i alla fall.

Och idag när jag vaknade så sa jag till mig själv att jag FÅR INTE GÅ UPP UR SÄNGEN FÖRÄN SAMHÄLLSUPPGIFTEN ÄR KLAR!! ... och det gjorde jag inte heller. Har suttit inlåst här med nerdragna gardiner och i princip möglat. Mina fingrar har glödit, så dem är i princip döda just nu. 
Men jag är klar med uppgiften... jag grät på riktigt glädjetårar när jag hade skickat in den. Det var som om jag gick runt och bar på ett helt jävla flipperspel och nu äntligen har det lämnat mina axlar.
Nu väntar disk, och sen är jag fri denna dag!! Kanske tar itu med någon Etik-uppgift till kvällen, men jag behöver en paus. Känner dessutom att jag kan gå ut med fia på Crazy Heaven på Lördag med GOTT SAMVETE!

Hejsvejs!

Igår var jag happyhappy för jag lyckades ta tag i saker. Städade lägenheten, klarade av uppgifter och kände mig allmänt bra.
IDAG har jag betalat för en jacka som jag inte vet om jag vill ha, jag var oförberädd på lektionen och skulle ha pluggat med brorsan men satt bara och gnällde för att jag var så trött och för att det var såååå jobbigt. Oääääh! Åh, åh! Jag gjorde mandelpannkakor också... smakade som stekt ägg med mandel i. Inte jättelyckat. Annat var det med min spenatsoppa för den smakade toppen. För att summera:

jag-är-bra-poäng: 1

Jag-är-dålig-poäng: 4

Igår ringde Jullan mig precis när jag hade vaknat. Vi tog en sväng hem till henne, började planera en ny barnboksidè som vi ska utveckla. Superskoj! Jag badade Zache och efter det satt vi nermysta i ett tecke och tittade på mamma mu medan Jullan lagade mat.

Efter att haa lekt lite med lego så åt vi och efterdet tittade vi alla tre på film och åt dippade grönsaker. Sååå mysigt. Zache har börjat kalla mig för Lilla, haha! Vi har gosat jättemycket, älskar den lilla pricken. 
Är otroligt glad att jag har dessa två. Jag och Jullan mår som bäst med varandra och behöver verkligen varandra. Min kusin, syster och en utav mina bästa vänner <3 Kärleeeeeek...

Känner på mig att det här kommer bli en toppensommar. Kommer eventuellt bo med Jullan och världens bästa Rut flyttar hiiiiiiit! WOHOO! :D Då har man båda systrarna nära :)

Min mobi är knäpp igen så kan inte överföra bilderna jag tog igår. Därför stal jag en från judit, mahaha!

 

Idag tänkte jag att fan... jag börjar bli en tant. Jag är 20 år, livet har precis börjat och ändå känns det som att vuxna vuxenlivet succesivt närmar sig med stormsteg. Jag vill inte än. Snart står man där i Ikea-kön med tre små skrikande kultingar och väntar på köttbullarna. Känner på mig att jag kommer bli en Svensson. Risken finns att jag stöter på en öm punkt nu, men det här är ju min dagbok och jag måste ju få skriva av mig. 

Jag är 20 år och en Nyhetsmorgon-och-Efter-tio-tittare med hirsgröten på bordet ett glas rött på Lördagskvällen i kombination med lite 50-talsmusik. Jag klagar på dagens ungdomar (inkluderar inte mig själv) och avskyr hur långt teknologin har tagit oss. Jag skulle hellre stanna hemma och koka nyponsoppaa än att åka in till Kalmar och schoppa. Jag skulle hellre ta en tripp ut på landet än att åka till en storstad. 

Men så kom jag på att samtidigt är jag en disney-tittande, lekfull, knasig och stojjig peron. Jag älskar att pyssla och leka. Jag saknar att vara barn, och jag älskar barnet i mig själv. Jag kommer aldrig släppa den sidan och jag ger fullständigt fan i vad folk tycker om den saken. Jag vill ut i skogen och leka i mullekojan, leka med kottar och laga stubbe-mat. Jag VILL vara barn.

Och samtidigt är jag tonårsseriefantasten, sminkfanatikern och en riktig partyprisse. Jag älskar att hänga med mina vänner, vad vi än hittar på. Inte bara för att dom är fantastiska, men för att umgås med folk. Jag diggar aatt ta en fika en hel skock av kompisar, jag älskar fredagsquizet med gänget. 

Så vilken ålder landar man på egentligen, när man är både tant, barn och tonåring?

Nu är det dags för filmfantasten att skriva av sig lite. Har tittat på en del thrillers senaste veckan och tänkte skriva ner vad jag tycker om den. Har fastnat för denna genre helt out of the blue. Jag som främst brukar älska drama tänkte att nu är det dags att vidga vyerna.

Här kommer dom!

The Town

Filmen är baserad på Chuck Hogans bestsäljare "Prince of Thieves" som utspelar sig i stadsdelen Charleston i Boston. 

Ben Affleck regisserar filmen och spelar huvudrollen som Doug McRay, medlem av ett gäng rånare som försörjer sig på att råna transporter och banker, och under filmens början genomför de ett - till en början - välplanerat rån av en bank. Då någon slår larm blir kontorschefen Claire hastigt och oplanerat tagen som gisslan som en säkerhetsåtgärd. Efter att ha släppt henne, upptäcker de att hon bor i samma område som de själva och blir oroliga att hon vet vilka de är.

Doug får i uppgift att skugga Claire för att försäkra sig om att hon inte är medveten om vilka rånarna är och därmed planerar att tala om något för FBI. Claire som är omedveten om att Doug var en av kidnapparna har fått jobbiga men efter händelsen och finner en tröst hos Doug.

Medan gänget planerar en ny kupp växer Doug och Claires attraktion till förälskelse. Samtidigt är FBI Dougs gäng hack i häl, och en av medlemmarna blir allt mer paranoid.

Relativt simpel story, men ändå otroligt spännande. Över två timmar passerade och oavsett hur otroligt trött jag var kunde jag inte ens blinka. Stundtals en aning smetig, men jag föredrar hellre att actionthrillers innehåller djup än bara "pangpang". 

Även om jag fortfarande har en smula svårt för Ben Affleck och stör mig på hans skådespeleri så måste jag erkänna att min respekt för honom har växt drastiskt genom denna film. Trodde aldrig att Ben Afflecks skådespelarinsats skulle beröra mig så som den gjorde, men jag var faktiskt förvånad. Ska inte spä på för mycket nu, eftersom att jag fortfarande inte tycker han är extremt lysande, men jag ser klart en förbättrning.

Att han är en toppenbra regissör kom dock inte som en överaskning eftersom att jag är medveten om att han har regisserat både "Gone, baby, gone" och "Argo" - som nu (2013) vann en oscar för bästa film.

Rent manus-messigt kan jag tycka att Doug är aningen för mesig. Här har vi en medlem i ett gäng som består av brutala rånare, och ändå är han otroligt empatisk, lite av en toffel och nykterist till på köpet. Var fanns den sidan när de mordhotade bankpersonalen, dränkte deras mobiler och hällde blekningsmedel i hela banken? Njaa, tycker nog att man åtminstone ska ana en mörk sida hos någon som genomför sådana åtgärder. Istället läggs all skuld på resten av medlemmarna, och filmens officiella ondska blir en av medlemmarna i kuppen; James, som även är Dougs barndomsvän.

Övriga skådespelarinsatser var lysande, en eloge till Rebecka Hall som spelar Claire. Alltid lika naturligt och avslappnat skådespel från hennes sida. Sen gillar jag hennes minspel och uttryck på något sett. De känns äkta.

Var överaskad att Blake Lively (Gossip Girl) spelade en drogmissbrukande, ung och ensamstående småbarnsmamma med en vad man skulle kalla "white trash"-bakrund. Jag anser inte att hon gjorde ett bra jobb, men hade inte direkt väntat mig det heller, även om jag råkar vara ett Gossip Girl-fan (Vilket man aldrig ska avsluta en filmrecension med).

Av mig får den svag 4 av 5. Smetigheten som toppas  av helt fel musikval och några bristande skådespelarinsatser sänker filmen en aning men annars är den faktiskt toppenkanon!

Gone baby, gone

Jahopp! Affleck-brodern nummer två då ;)

Även denna film är regisserad av Ben Affleck och utspelar sig i Boston i ett s.k "White trash"-område där droger och fattigdom tillhör vardagen. 

Den fyraåriga flickan Amanda har kidnappats och hela grannskapet är delaktiga i sorgen och förlusten. Då polisen inte lyckas hitta henne anlitar flickans faster privatdetektiverna Patrick (Casey Affleck) och Angie (Michelle Monaghan). Först är de tveksamma om de ska starta någon utredning, men går sedan motvilligt med på förslaget.

Ben Affleck har åter lyckats med regin! Jag bugar och bockar ;)

Förutom bra regi har vi ju som sagt Casey Affleck - Ben's lillebror - i huvudrollen. Casey är otroligt proffesionell och duktig i sin skådespelarinsats och det förvånar mig inte. Har inte sett många filmer med Casey men de få jag har sett har han gjort ett (för att vara kort och konsis) bra jobb. Avslappnad och äkta.

Filmen i övrigt tyckte jag var lite luddig och diffus. Eller är det bara jag som inte klarar av invecklade historier? Kan tillägga att jag tittade på den tidigt på morgonen - om det är någon anledning.

Morgan Freeman, Casey Affleck och Ed Harris i samma film är ju såklart ett plus men jag måste erkänna att jag har väldigt svårt för Michelle Monoghan. Jag tycker att hon är totalt tom i sitt skådespeleri och bidrar inte med så mycket, tyvärr.

Storyn är bra, men slutar med en twist på twist på twist. När man tror att man har förstått hela sammanhanget har man fel, och jag gillar twistar, men en hade räckt bra.

I övrigt.. bra stämning, man känner en spänning i luften genom hela filmen och minutrarna flög iväg.

3 av fem får den av mig. Tror filmkritikerna gillar den mer än vad jag gör, och det säger kanske mer om mig som filmälskare än om filmen.

Exam

Åtta människor har nått de sista steget i sökandet efter ett jobb hos ett mäktigt företag. Som ett sista steg måste de utföra ett test, varav de isoleras i ett rum för att genomföra provet. De får reda på att de ska svara på en fråga och får 80 minuter på sig att svara. Ingen får konversera med varken dörrvakten eller personen som tilldelar dem frågan. Det finns bara ett problem, de vet inte vad frågan är.

Snart blir deltagarna allt mer pressade och hela situationen går över styr.

Det här är ju faktiskt en brittisk film och därav slipper man de amerikanska hollywood-klyshorna. Inga direkt igenkänliga skådisar men den var faktiskt överaskande bra. Jag hade väntat mig lite halvdan B-film men jag satt som på nålar genom hela filmen. Kan medge att det kändes lite grått och tråkigt att hela filmen utspelar sig i samma rum, men de lyckades ändå variera situationerna och spänningen fortsatte att öka. tundtals lite för brutal för min smak och karaktärerna kunde uppfattas som lite för desperata utan att man förstår anledningen till varför. Varför är jobbet så viktigt för dem att de tilltar våld och drastiska åtgärder för att lyckas? 

Dock hade var och en karaktär sin speciella personlighet och det asner jag är viktigt när det inte finns någon huvudroll utan alla karaktärer tar upp lika mycket plats i rutan.

Den här får stark 3 av 5. Någonting jag kan rekomendera men kanske inte något som sätter spår i det långa loppet. 101 spännande minuter är vad du får.

Gillar ni thrillers rekomenderar jag alla tre. Jag ångrar inte att jag har tittat på någon utav dem, även om jag har sett ännu bättre thrillers. Orkar inte skriva mer just nu med återkommer nog med mer senare.

Ska hoppa in i duschen! Ciaooo!

Min kära Carro från ön utanför Götet har vart på besök. Vi har haft en underbar helg med mycket skratt och knasigheter.

På Fredagen anlände hon och då käkade vi lite munch (Middagslunch) och gick på musikquizet senare under kvällen.

På Lördagen tittade vi på film, fikade med Jullan och Siri och Zacke och sedan vart vi bjudna på middag hos Erika med mamma, Erika, Helene, Jullan och Zacke :) Supergott och jättetrevligt. Kvällen avslutades med utekväll.4

På Söndagen firade vi st. Patricks!! Vi målade fyrklöver på kinderna och klädde upp oss i grönt. Jag hade hatt och Carro hade en Irish-princess-krona. Efter att ha handlat satte vi igång celtisk musik och började laga Irish-stew.

Bilder nedan

I

I

V

Blev jäkla gott, men liiiite för salt! Gott bröd kan jag tillägga ;)
Och visst var vi schnygga? :P

Vi drack irländsk öl såklart! Guiniess ;) Väldigt gröddig och god öl. Självklart färgade vi den grön dagen till ära ;)

Till efterrätt gjorde vi mint-chokladpudding, gööööööörgott!! Tack Irland för att ni lär oss nya smaker ;)

Och sist men inte minst avslutade vi med Irländsk film och endast grönt godis. Vi följde det gröna mönstret hela dagen. Jag satte på mina dioder på grön färg och vi hade gröna servetter ;)

Kanondag! Vi somnade gott kan jag lova ;)

Ciaooooo!