Ibland inser man nog inte att man är starkare än vad man egentligen är. Indikerar någon (eller du själv) att du har ett problem så finns risken att du skapar det påstådda problemet även fast teorin inte stämde. Det skulle kunna jämföras med placeboeffekten; om någon t.ex tilldelar dig ett läkemedel och övertygar dig om att det kommer att frigöra dig från din smärta, så fungerar det, även om läkemedlet bara skulle vara ett sockerpiller.

Jag tror att det även kan vara tvärtom. Accepterar man någons dom eller indikation (ofta någon som du anser har mer makt eller kunskap än du själv) så kan det resultera i att det på något sätt svetsas fast i hjärnan och snart uppfyller du domen eftersom du trodde på den.

Exempel: Din mattelärare säger att du har svårt för multiplikation. Även om du inte skulle ha det så finns risken att du snart får det eftersom du har det i tankarna hela tiden.

Låter som om jag svamlar. Vill bara tala om att jag har kommit till insikt med ett flertal saker och fattat ett beslut som jag hittils inte ångrar. Det är tungt och vemodigt men också en befrielse. Ibland följer man med i en karusell utan att man tänker på det, och helt plötsligt måste man backa bandet och se över tillvaron. Kanske upptäcker man då att hela situationen man har befunnit sig i har eskalerat totalt, och då bör man kliva av karusellen. 

Let's face it, man kan inte åka karusell heela livet. Då får man en förbannad yrsel...

Det fina är när man inser att man kan styra sin egen karusell :) Vem vet, en dag kanske man bygger upp ett tivoli och... okej, okej, nog med liknelser och metaforer. I get it.   

Hursomhelst! Idag har jag tagit blodprov. De kallade in distriktssköterskan och fixade en egen undersökningskupè till mig när jag satt i väntrummet. Japp, jag vet varför... senaste blodproven har jag suttit blek, kallsvettig och illamående med tårarna i ögonen, ihopdragna blodkärl och darrat som en... en... elvisp? Det gick toppenkanon idag dock! Hur fint som helst! Man tackar för en supersköterska ;)

Har även fikat med Eric och Ebbs, och sen gick jag till lekparken med Zacke, Judit och Rutan. Jag och Zacke lekte "tittut!" och han skrattade tills det lät som om han skulle kvävas. Charmiga lille gosse :)

När vi lekte "tittut" i tunneln tog jag fram kameran och då blev han sur och gnällig på mig. Inte så lyckad pic där, haha! Kanan vart han gladare ;)

För att tillägga! Zache har minst tio föräldrar eftersom både vår familj och Jullans (Mamman, min fina syster *host* kusin) ser honom som allas våran lilla son. Mer älskar barn får man leta efter. Bortskämd med kärlek, och det är han värd lille pricken. <3

Har inte uppdraterat mig på ett tag men kan upplysa om att jag har haft en helg som har innefattat både plus och minus. Minussidan tar jag nog inte upp här offentligt men det är möjligt att jag senare nämner något som relaterar. Plussidan däremot!; Fin utgång med Johanna, sushiätande med kusinerna och ett antal avklarade psykologiuppgifter. 

Är så himla glad att psykologin r avtentad! Whoot whoot! :D Happiiiii! Jag och några klasskamrater firade detta med kaffe på Robet's, spela filmspel hos Eric och sedan käk på kinaresturangen. Finemang!

Andra lektionen idag bestod av tre timmar då vi fick träffa ett medium. Lite skumt, lite annorlunda men häftigt! Han berättade ganska privata saker om några av oss (inget pinsamt) men saker som ingen av oss kunde fatta hur han lyckades se. Otroligt intressant. 

Snart kommer bästa vännen min och vi ska hänga resten av dagen. Har saknar mitt lilla hjärta!

Ciao!!

De som känner mig är medvetna om att jag kanske tillhör konstnärstypen lite mer (om vi nu ska dela in i fack) vilket resulterar i att jag även blir lite av en grubblare.

I alla fall, eftersom att jag faktiskt är ganska intresserad av vetenskap, lite pappas fel tror jag, så fastnar jag ibland i tankar på det biologiska.

Jag är ingen expert på vetenskap (INTE över huvudtaget) men jag funderar hela tiden kring skillnaden mellan då (låt oss säg stenåldern) och nu, och att det faktiskt finns ett syfte och en tanke (om vi nu tror på högre makter) med alla funktioner vi besitter. Vi tyr oss till andra människor för att vi är ett flockdjur, vi har sexuella drifter för att vi vill föröka oss, vi äter för att bygga upp styrka etc.

Idag - med tanke på all teknologi och de bekvämligheter vi skapat för oss - har våra behov blivit mer personligt varierande och subtila. Enligt mig... utgå ifrån att jag inte är speciellt påläst, utan talar utifrån mina egna tankar och teorier .... så fanns det tre viktiga faktorer som präglade människan från början: föda, förökning och flockbetèende.

Anledningen till att stenåldermänniskans fysiska uppbyggnad i princip var perfekt måste ju varit för att de hade den perfekta balansen mellan föda och motion. De jagade för att skaffa föda och fick därav god fysik. De åt den mängd mat som krävdes för att få dem mätta och hade inte överflöd av kemiskt producerade livsmedel som vi har idag. Allt som krävs nu är att vi reser oss ur skinnsoffan och går och köper det vi ska ha. Nu utgår jag från samhället jag själv lever i och syftar inte på en avlägsen by i Amazonas t.ex. 

Men vem skulle få för sig att tälja ett spjut och ge sig ut i skogen och jaga rådjur när vi med all enkelhet kan köpa en filè på netto? Typ ingen... tänkte väl det. Så därför kombinerar vi bekvämlighet med självdriven motion; ex. Gym, promenader etc. eftersom vi är byggda för att jaga och arbeta ständigt med vår muskelatur.

Nu påstår jag inte att alla på stenåldern såg perfekta ut, vissa var ju givetvis undernärda, men de strävade mot den perfekta kroppen omedvetet. Idag gör vi samma sak, men MEDVETET. Vi lever längre idag, men är det verkligen meningen att vi ska leva så länge?

Jag tror dock att vi utvecklas hela tiden och fortfarande genomgår nån sorts evolution. Kanske är en självklarhet, som sagt jag är inte överdrivet påläst. Om förändringen fortgår kan jag inte låta bli att fundera över hur... vad kommer kommer utvecklas? kommer vi besitta fler egenskaper? Kommer kroppen ha utrensats på det vi inte längre behöver? T.ex blindtarmen?

INNAN ni läser om förökning vill jag varna er om att jag kommer gå in på biologisk kärlek. Vanligvis när jag diskuterar detta i sociala samanhang blir folk lätt stötta och lite irreterade. WARNING! WARNING!

Om vi går in på förökning. Jag tillhör själv de människor som uttalar sig i stil med "Men måste allt handla om sex!" ... och nu är jag lite motsägelsefull och antyder att ja, det mesta handlar faktiskt om sex för den biologiska meningen med livet är att förökar sig. Det är vanligt att man attraheras av det hälsosamma, unga muskelpacket och egentligen är det ju inte så konstigt. Vi vill ha en hälsosam avkomma och för att få de rätta generna vill vi också para oss med den som ser hälsosam ut. Vi lurar vår hjärna genom att använda oss av fettsugningar och botox men det fungerar ju. Varför? Därför att våra ögon signalerar till hjärnan att personen i fråga är hälsosam och ung, fastän vi kanske egenligen är medvetna om att personen har gjort en fettsugning och botoxbehandling. 

Talar vi om kärlek och inte bara om den sexuella driften så finns det fler beståndsdelar att diskutera; doft, kemi etc. och idag även personligheten. Jag tror dock att personligheten vi faller för snarare tillhör flockbetèendet än 

sexualdriften. Förr var kärlek endast sexualdrift. Kände man sig attraherad av någon var det för att man SKULLE ha sex och föröka sig, och det betydde inte att man tillhörde den människan. Den man hade sex med var den rätte, men det betydde inte att det inte fanns fler "den rätte", utan när man hade gjort sitt kunde man gladeligen vandra vidare till nästa. 

Idag gifter vi oss och skapar förhållanden och i vissa fall anser man att man ska hålla ihop med en människa för resten av livet. Jag tror att flockbetèendet och den biologiska sexuella driften samspelar med varandra i det här fallet. Det är inte vanligt att man är nykär hela livet i samma person, däremot kan känlorna svalna för att senare återkomma när den biologiska klockan tickar och man vill föröka sig igen och anledningen till att man behåller sin partner är för att man har en vänskaplig relation till varandra (flockbetèendet).

Här finns ju även modersinstinkter och liknande med. Vi älskar våra barn och offrar livet för dem, eftersom det är vår uppgift. I dagens samhälle så tar vi dock hand om våra barn längre än vad som behövs, men vi måste ju faktiskt förhålla oss till samhället. Saker och ting förändras.

Det jag försöker poängtera är att det finns en biologisk mening med allt, även om vi kanske inte har kommit som långt att vi vet svaret på allt. Det är inte så lustigt att det idag finns sjukdommar som exempelvis depression. VI har ju slagit sönder våra biologiska syften med teknologi och bekvämlighet och då är det inte konstigt att man känner att saker och ting är meningslösa till och från.

Nu vill jag inte höra kommentarer som "Ja, men spring ut i skogen och lev som du förespråkar", eftersom att jag inte har antytt att vi ska riva ner hela samhällsuppbyggnaden och leva som grottfolk igen. Däremot är det ganska intressant att reflektera över.

Tjohopps, nu ska jag plugga för att uppfylla mitt icke fysiskt biologiska behov - framgång. Ciao!